På Vinyl Sleeve Heads poseras det alltså med skivomslag, en sysselsättning bara folk med alldeles för mycket fritid kan ägna sig åt. Fast de har säkert roligare än alla som ägnar dagarna åt att tänka på döden.
(Tack till Nisse H för länk.)
På Vinyl Sleeve Heads poseras det alltså med skivomslag, en sysselsättning bara folk med alldeles för mycket fritid kan ägna sig åt. Fast de har säkert roligare än alla som ägnar dagarna åt att tänka på döden.
(Tack till Nisse H för länk.)
Dagens ”bättre sent än aldrig” är Come Around med Collie Buddz.
Collie Buddz heter egentligen Colin Harper och är född 1981.
Come Around släpptes på singel sommaren 2007. So far är det den enda riktigt bra låten killen har spottat ur sig. Hans övriga material är en smula…ehhh…ostigt.
Dagens gaydisco kommer från Hercules & Love Affair. Den svängiga dängan heter Blind.
Bakom H&LA hittar man DJ Andrew Butler. Och den som sjunger Blind är ingen mindre än Antony Hegarty från Antony And The Johnsons.
Normalt gillar jag inte Hegarty något vidare, hans egen musik är mest påfrestande. Och hans inhopp hos Lou Reed och Joan As Policewoman lämnar mig också kall.
Men i Blind funkar Antonys vibratoröst perfekt. Det hela påminner mig om gamla discodivan Sylvester faktiskt.
![]()
Imorgon släpps Hästpojkens debutplatta Caligula. Hästpojken är Martin Elisson (ex-Bad Cash Quartet) och Lars ”Poplars” Malmros (ex-Broder Daniel).
Grabbarna har snott ihop en platta full av ypperlig Göteborgsindie, det är riktigt härligt och smutsigt.
Och Christian Salderts omslag (se ovan) och blder i CD-häftet är kalas.
Men är inte versen på låten Börja leva vääääldigt lik Pugh Rogefeldts gamla hit Dinga linga Lena? Lyssna på låten i boxen.
Här finns en video på senaste singeln Caligula.
Och här är låten Shane MacGowan.
”Själv drar jag gränsen vid artneutrala äktenskap” skrev Per Gudmundsson på SvDs ledarsida i söndags. I texten nämns Svenska delfin-i-människokropp-förbundet, förkortat SVEDIMF.
Detta är föreningen för dig ”som egentligen är delfin”.
Vi snackar alltså om folk som känner att de inte är människor utan i själva verket borde ha delfinens kropp.
”Är det en rättighet att få byta kön så är det också en rättighet att få byta art” står det på SVEDIMFs hemsida. Det står en massa annat där också, en mer läsvärd hemsa var det länge sedan jag såg.
Just när man trodde att man sett och hört allt, ja då står SVEDIMF där och knackar på porten och vill in.
Här har vi en liten blast from the past.
N.W.A. var en lysande hiphopgrupp. Alla bevis man behöver finns nedan.
Appropå det där med paket. Häromdagen landade en beställning från CDON också. Egentligen skulle jag bara köpa nya öronkuddar till mina Koss-hörlurar. Men så började jag rota runt lite och hittade en ytterst prisvärd Linus på linjen-box.
Jag vet inte om någon minns Linus på linjen, eller La Linea som den heter i original? La Linea skapades av italienaren Osvaldo Cavandoli 1969 och har gått i svensk TV i flera omgångar.
Sjukt roligt om ni frågar mig.
Idag trillade det in ett paket från Amazon. Det var W.C. Fields-boxen, som jag skrivit om tidigare i bloggen, som anlände. Med i paketet fanns även Tribulation, en samling med reggaelegendaren Bim Sherman plus Sarabeth Tuceks debutskiva.
Sarabeth-plattan släpptes i oktober men har knappt fått någon uppmärksamhet alls, märkligt nog. Och den verkar inte ha svensk distribution. Konstigt.
Men hon har en del tunga fans. Bob Dylan gillar henne så mycket att han har haft Tucek som förband. Och Bill Callahan (mer känd under artistnamnet Smog) pratar sig varm om Sarabeth Tucek han med.
Och det var på håret att Tucek blev dagens artist här på bloggen. Men Dawn Kinnard slog henne med minsta möjliga marginal.
Här sjunger Sarabeth Something For You, öppningsspåret på CDn.