Underskattade. Jag det är vad Johnossi är. Denna lilla fantastiska duo spelar skiten ur band upp till 50 medlemmar.

En liveversion av Train Song som finns med på nya skivan All They Ever Wanted kommer nu.

Han har ordnat det bra för sig Nick Mason. Pink Floyd-trummisen visade sig ha ett superskönt kontor. Fast det var mer ett loft där Nick samlat en massa kul saker. Nog fanns det skrivbord också men mest märkte man att han älskar racing i alla dess former. Plus att han är trummis.

Det första man ser när man kommer in på loftet är den här synen.

Till vänster har vi en elbil, den ser kul ut men är tydligen fullkomligt värdelös på alla andra vis. Det andra är en fullsize banbil. Glömde dock att fråga var den kom ifrån. Jag var fullt upptagen med att fundera över hur i hela friden han fått in den i rummet.

I taket hänger en modell av en tysk Junkers JU87 Stuka.

Sedan har han några sköna trumset stående.

Set nummer två är min favorit.

Exakt vad det här är vet jag inte. Men jag kommer att tänka på The Residents gamla scenkostymer där de hade ögonglober som huvuden.

Bara någon minut senare kommer Nick Mason och sätter sig på den här stolen.

Efter träffen med Mason gick färden till Abbey Road i St. John’s Wood och den legendariska studion. Pink Floyd spelade in första skivan, Pipers At the Gate of Dawn där.

Klassisk gatuskylt!

När man ser huset utifrån ser det verkligen inte speciellt anmärkningsvärt ut. Samtidigt är vetskapen om att The Beatles, Pink Floyd, The Shadows, Adam Ant, Muse, Oasis, XTC, Morrissey, U2 och många, många andra spelat in fantastisk musik just där rätt överväldigande. Stället lockar av förklarliga skäl många musikfans och de tycker om att manifestera sina besök medelst klotter.

Klart att det berömda övergångsstället utanför ska dokumenteras.

Fotograf-Micke i full action!

Man kan nog säga att onsdagen den 2/6 2008 bjöd på en hel del musikhistoriska upplevelser för min del.

20.00 går ett plan till London. Det ska jag vara med på.

Snabba puckar här.

I morgon bitti 09.00 håller Nick Mason hov. Han är den enda som faktiskt har varit med i alla upplagor av Pink Floyd. Det ni. Man kan ana en diplomatisk herre här.

Min ursprungsplan för dagen var annars att lägga upp lite skivrecensioner på bloggen nu under eftermiddagen. Har betat av en trave skivor som legat och dammat på skrivbordet och som jag inte riktigt hunnit lyssna på innan. Nu får den grejen vänta lite.

Middagen igår blev mycket trevlig. Anna tyckte att vi skulle gå på krogen 1900. Vår vän Lena hakade också på. Jag åt isterband med nässelslungad potatis. Gott!

Dagen som idag är inleddes med att jag gjorde en intervju med Maia Hirasawa. Tyvärr var jag tvungen att göra den på telefon eftersom hon bor i Göteborg. Telefonintervjuer är generellt inte så kul. Man får inte samma kontakt som när man ses i levande livet.

Nu ska jag snart skubba iväg och titta på Ken Loachs nya film, It’s a Free World…

Loach har sina ups and downs, men hans filmer blir ändå aldrig ointressanta.

Under eftermiddagen hoppas jag att det blir klart med en eventuell Londontripp som hastigt har dykt upp. Faller bitarna på plats ska jag snacka med en eller flera av gubbsen i Pink Floyd.

De har jag aldrig pratat med förr så det kan bli spännande.

Så här såg det ut senast Roger Waters spelade med sina gamla kolleger i Floyd. Normalt är de ju inte så såta vänner. 

Pust och pes. Telefonen har gått varm idag. Mailboxen har hoppat stundtals. Jag trodde att folk var på semester redan. Så inte tydligen. Det känns bra. 

Nog för att jag fattar att det är lite spektakulärt att avsluta ett jobb efter så lång tid. Men inte trodde jag att det skulle väcka så mycket reaktioner.

Några av kommentarerna på Resumé-artikeln är dessutom högst underhållande.

Självklart är allt detta trevligt. Så jag får tacka alla som engagerat sig, privat eller på annat vis.

Nu ska jag kila iväg och äta middag med hustrun. Hon vill fira lite. Gulligt, eller hur?

Vi avslutar denna händelserika dag med min gamla barndomsidol, Alice Cooper.

Hello, Hooray! Vad mer kan man säga?

Q: What’s the difference between a rock guitarist and a jazz guitarist?

A: A rock guitarist gets to play three chords in front of thousands of people.

Den tycker jag är lite festlig.

En epok är över. Efter lite mer än 24 år slutar jag att skriva i Svenska Dagbladet. Det är dags att gå vidare och göra nya saker tillsammans med nya människor.

Anledningen till att jag avslutar samarbetet grundar sig i de senaste sex månadernas diskussioner jag har haft med Svenska Dagbladets ledning om förnyat frilanskontrakt. I dessa diskussioner har vi inte nått en lösning som jag tycker är bra, vare sig ekonomiskt eller till sitt innehåll.

Naturligtvis är det tråkigt att den här situationen har uppstått. Under våren har jag tvingats inse att Svenska Dagbladet blivit en allt mer byråkratisk och en allt mindre kreativt bejakande arbetsplats, en faktor som också bidragit till mitt beslut.

Samtidigt har jag också lockats av att få mer tid till att arbeta med musik och film i andra sammanhang. Jag har helt enkelt fått mersmak av det arbete jag gjort i olika konstellationer inom radio, TV, magasin och förlag. Närmast på agendan står några bokprojekt och därefter hoppas jag förverkliga några andra idéer jag burit på under en tid. Jag fortsätter också att driva min blogg, Klubb Harmoni. http://klubbharmoni.wordpress.com/

Så här skriver Resumé om det hela.

Ibland glömmer jag nästan bort hur bra Queens of the Stone Age-mannen, Josh Hommes, gamla band Kyuss var. Men plötsligt bara så där knackar Kyuss på minnet och säger hej.

Som nu. Sitter och väntar på min kompis Andy. Vi ska nog ut och äta en bit.

Frugan har minitjejmiddag med kompisen Lina. Jag känner mig överflödig.

Vid sådana tillfällen är det skönt att Kyuss knackar på.

Veteranrapparen, LL Cool J, släpper nya skivan Exit 13 i början av augusti.

Redan nu kan man checka nya låten Rockin’ with the G.O.A.T ( förkortningen står för greatest of all time).

Kul att mannen håller sig kvar. 

Han var en av de första hihopstjärnorna jag såg live (på Ritz tillsammans med Public Enemy) och han är en av de trevligaste rapparna jag intervjuat. Dessutom kom han i tid till intervjun. Alla som kan något om hiphop vet att ingen i genren är i tid till någonting någonsin. Bless him!

Lyssna på lite retro-LL i boxen!

Håller på och går igenom gamla mail igen. Läser man dem inte direkt har de en tendens att samlas på hög. 

Hursom så hittade jag den här länken från början av maj.

Robyn gästar David Letterman.

Hon är lika skållhet här som hon var på Hultsfredsfestivalen häromveckan.