Det där med post

Ibland orkar jag bara inte öppna min post. Den bara ligger där, oöppnad. Det handlar inte bara om fönsterkuvert utan all post. Jag hämtar den på hallmattan och så lägger jag den i en hög i mitt arbetsrum. Efter ett par dagar blir högen så hög att den hotar att välta. När den väl välter är det dags att öppna posten.
Märkligt beteende, eller hur?

Annonser

2 svar to “Det där med post”

  1. Tesa Says:

    Jag gör exakt samma sak…
    Ovilja att ta itu med det oundvikliga?

  2. Stefan Malmqvist Says:

    Nu innehåller inte min post saker som kan ses som oundvikliga. Det finns inte ens något besvärande i breven och paketen. Oviljan, om det ens är ovilja vi pratar om, är snarare kopplad till någon form av mikrolättja. Varför göra något idag som man kan skjuta upp till morgondagen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: