Archive for november, 2007

Donna Summer – Love To Love You Baby

november 30, 2007

Fick tips om denna godbit av frugan.
Donna S är underhållande i sig.
Men roligast är nog dansarna bakom henne och deras koreografi.

Annonser

Mer reklam

november 30, 2007

Ikväll blir det rajtantajtan i Gubbrummet på Spy Bar. Från 24.00 och fram till 05.00 spelar jag nämligen skivor där. Just nu sitter jag faktiskt och plockar ihop en spellista. Som vanligt när jag DJ:ar är det en mäkta blandad kompott.
I Gubbrummet ska det, som namnet antyder, inte vara alltför mycket röj och det dansas inte där. Så det gäller att plocka ut saker som fungerar.

Några artister som kommer att höras är Sutherland Brothers, Bonnie ”Prince” Billy, Amy MacDonald, Jim Ford, The Killers, Westworld, Soko, Rockpile, My Life Story och Maria McKee.

Om ni inte orkar släpa er dit ”in the flesh” för att övervaka denna exklusiva händelse så lär jag återkommer med rapport när det hela är över.

Annons

november 30, 2007

Julia # 44 – med rockdrottningen Maria Andersson!

Maria Elisabeth Andersson, född 4 december 1981 i Robertsfors,ett par mil norr om Umeå, Västerbottens län, är en svensk sångerskaoch gitarrist i rockgruppen Sahara Hotnights.Hennes gitarrer är av märket Hagström.Tillsammans med trummisen Josephine Forsmanskriver hon det mesta av gruppens låtmaterial.
Andersson var tidigare tillsammans med Howlin’ Pelle Almqvist från The Hives.

Så säger wunderbara Wikipedia om morgondagens magnifika gäst.
Vi säger:Woooooooohooooooo!
Som vi har längtat, som vi har törstat efter att få höra Maria spela sinnesjukt bra skivor på Julia.
För är det nån rockstjärna i detta land som sköter sitt skivspelande med samma finess som sin Hagström så är det Maria.
Crowded House – Mean to me
The Hitmen – Didn’t tell the man
Marianne Faithfull – The Ballad of Lucy Jordan…har Maria lovat att ta med sig.
Och spår med Cheap Trick och Marmalade som vi inte hört.
För vi vet att hon kan.

Med rosiga kinder,
Fredrik Virtanen & Tom Pyl
Festtraktörer
—————————————–
Julia Restaurangen
Oxtorgsgatan 14
Fredagar21-01Fri entré
http://www.facebook.com/group.php?gid=6414317233
http://www.myspace.com/romeoandjulia

Deppfest

november 30, 2007

Nog är det konstigt hur filmer kan påverka en. Ända sedan jag var hyfsat ung, säg 9-10, har jag kollat på skräckfilmer, gangsterrullar och allsköns filmiska våldsamheter. Några direkta våldstendenser har jag dock aldrig noterat hos mig själv. Snarare tvärtom. Det är mer som att sådana filmer suger musten ur mig med sin mörka energi.

Men går jag och kollar någon deppig dramafilm så sitter det i skallen hela dagen.

Igår började jag dagen med Fjärilen i glaskupan av konstnären och regissören Julian Schnabel. Den handlar om en man som drabbas av en svår hjärnblödning och som efteråt enbart kan kommunicera genom att blinka med vänstra ögonlocket. Trots detta lyckas han skriva den bok filmen bygger på. Ja, det är en sann historia. Snubben ligger där i sin säng med alla sladdar och slangar och blinkar febril med sitt enda fungerande öga och lyckas med hjälp av en assistent, mycket långsamt, få ihop en bok.
Sådana saker kan göra mig helt deppig. Det räcker med att tänka på hur slö och slapp man är själv. Eller hur man gnäller över skitsaker. Och aldrig riktigt får tummen ur för att dra igång det ena eller andra projektet. Det behöver inte handla om att skriva en bok, det räcker med att tänka på de där blomkrukorna som borde ha planterats om för två år sedan.

Sedan på eftermiddagen var det dags för romcom, ja en feelgoodfilm, en riktig chickflick. PS. I Love You är titeln.
Hillary Swank spelar stiffa tjejen Holly som är lyckligt kär i Gerry (Gerard Butler). Snipp, snapp, snorum så är snubben död. Men som den fina kille han var har han fixat en plan som börjar exekveras efter hans död. Holly får brev som han skrivit innan han kolade och som ska hjälpa henne igenom sorgen.

Suck! Pust!

Jag är way to sentimental för sådant. För min del spelar det inte ens någon roll om filmen är bra eller dålig. Det blir ändå deppigt och känslosamt.

Morrissey vs NME

november 28, 2007

morrissey.jpg

Nu har det utbrutit fullt krig mellan Morrissey och brittiska musikblaskan NME.

I nya numret av tidningen finns en intervju med Morrissey som ger intrycket att han är rasist.

nme.jpg

Nätfanzinet, True To You, har ett långt inlägg från Merck Mercuriadis som förklarar Morrissey-lägrets ståndpunkt. De stämmer helt sonika NME.

Nu är detta inte första gången Morrissey hamnar i blåsväder när det gäller rasism. Låten Bengali In Platforms, från Viva Hate (1988), fick en och annan att höja på ögonbrynen. Och när han svepte in sig i brittiska flaggan under en konsert i Finsbury park 1992 var det dags igen.

Men jag går nog på journalisten Andrew Collins linje, på hans blogg Where did it all go right? skriver han om den här ”affären” på ett smart och insiktsfullt vis. Konklusionen är att Morrissey inte är rasse. Man kan tänka sig att Morrisseys alla latinofans i L.A. och annorstädes håller med.

Fullt ställ, inget lell!

november 28, 2007

Swosh sa det bara och så var det onsdag. Halva veckan har liksom försvunnit i ett nafs!
Måndag vara mest jobb, jobb, jobb. Sedan på kvällen hamnade jag på Café Opera och välgörenhetsgalan Kick AIDS Out anordnad av The Chiparamba Foundation.
På scenen muciserades det friskt. Blacknuss var kompband och Mats Ronander, Sarah Dawn Finer, Plura och Ebbot sjöng.
Det var lite överraskande att höra Plura på engelska, han gjorde bland annat en version av Lou Reeds Sweet Jane. Det var än mer överraskande att höra Ebbot i Neil Youngs Cinnamon Girl. Inte för att Ebbot skulle ha problem med en sådan låt. Utan för att Blacknuss, som jag nog aldrig hört spela något annat än soul, R&B och reggae, faktiskt fick till ett riktigt imponerande Crazy Horse-sväng.
Tisdagen ägnades åt planering och administration plus The Editors på Debaser Medis (recension i SvD imorgon).
Och idag var det film, gangsterdramat We Own The Night med Joaquin Phoenix och Mark Wahlberg, och sedan en hastigt påkommen telefonintervju med synthpionjären Jean Michelle Jarre.
Just det, kilade förbi favvobutiken Clas Ohlson också. Men rakapparaten de hade billigt på annons var inte av korrekt modell så den fick stanna hos Clas. Fick med mig ett USB-minne och lite annat smått och gott dock. Så blir det alltid när man kliver in i den affären.

Porter Wagoner, Dolly Parton & Nudie suits

november 27, 2007

Jag vet inte vad ni gör men här hemma är det Porter Wagoner-fest.
Wagoner, som dog i slutet av oktober, var inte bara en countrylegend av rang.
Han var även en man som aldrig backade för att klä sig på ett glatt och pråligt vis.
Och Wagoners förstahandsval när det gällde kläder var Nudie suits.

Stefan 5 år

november 26, 2007

Vid det här laget får jag nog betraktas som en förhållandevis vuxen man.
Ändå så är det vissa saker som fortfarande inte gått in i skallen.Ett exempel; jag kan inte äta spagetti med tomatsås iförd vit t-shirt. Det spelar ingen roll hur försiktig jag är. Det blir alltid små förargliga såsfläckar på tröjan. Tomatsås stänker.
Så har det alltid varit och uppenbart kommer det fortsätta att vara så.
Men har jag lärt mig detta?
Undviker jag att äta spagetti och tomatsås när jag har vit t-shirt?
Klart jag inte gör.
Så nu sitter jag här och ser ut som när jag var fem, iförd en före detta vit t-shirt.

Idol 2007 – rond 23

november 26, 2007

Drama! Skönsjungande Daniel Karlsson blev utröstad i fredags.
Nog höjde jag, likt många andra, ett ögonbryn av förundran.
Jag gick dock inte loss på väggarna som juryns Daniel Breitholz enligt uppgift sak ha gjort.

Tänker man efter lite så är det inte så udda att Daniel fick minst röster. Visst, han har en bra pipa. Han klarar av att sjunga låtar i diverse olika genrer. Men det är bara en av delarna som skapar en idol. Det krävs en massa andra saker också. Duktiga sångare går det tretton på dussinet.

Anledningen till att Marie Picasso, Amanda Jensen och Andreas Sjöberg är kvar i Idol 2007 tror jag stavas dramatik. Det händer saker runt dem som personer. De är intressantare som karaktärer. Ännu så länge struntar TV-publiken blankt i vem som kan tänkas göra en bra skiva när Idol 2007 avslutats. Det viktiga nu är att det händer saker i bildrutan.

Dessutom har vi om och om igen sett att det inte nödvändigtvis är den som vinner tävlingen som skördar de största framgångarna efteråt. Måns Zelmerlöw får nog sägas ha en ganska så aktiv karriär och han kom femma i Idol 2005.
Daniel Lindström, vinnaren 2004, hör man dock inte mycket av nu för tiden.

Fredag 23/11 2007

november 23, 2007

Lilla fredagspeppet börjar åter kännas.
Näe, nu försöker jag lura mig själv igen. Egentligen är jag småsur. Jag är så oteknisk att gud gråter och änglarna visar arschlet. I någon timme nu har jag försökt komma på hur Deezer och LastFM funkar för att kunna slanga in remixen av Ken Rings låt, Ta det lugnt, på bloggen. Mange Schmidt och Markoolio är med och rappar. Den är GRYYYYYMMM, som Sanna Bråding skulle ha sagt.
Lyckas jag förstå något av Deezer eller LastFM?
Nej!
Nej, nej, nej…
Men jag ska lösa det. Vad tusan, varenda kotte verkar ju klara av slikt.
Jag är inte dum, men jag är panikartat oteknisk.

Så, lite pepp behövs!
Ska ju trots allt ut och slarva.
En liten viskypinne och musik.
Man kanske skulle satsa på gubbhårdrocken idag!

Vi börjar med:

Sedan lite:

En till:

Och så en sista: