Torsdag 1/11 2007

Igår hade jag stora planer för den dag som är idag. Den huvudsakliga planen var att rensa undan en massa administrativt jox som samlats på hög. Men so far har det inte hänt mycket på den fronten. Alla sådana sysslor tråkar ut mig oändligt. Det går liksom inte att få tummen ur. Antagligen har jag en mental blockering mot kontorsliknande arbete.
Eller så är jag bara lat.
Istället har jag börjat beta av några högar skivor som borde lyssnas igenom. Trots att skivbolagen har skurit ner på sina utskick med sisådär en 50% de senaste åren kommer det en och annan platta fortfarande. Och när det gäller denna syssla är jag nitisk. Allt får en chans. Dessutom är det kul. Märkligt nog. Att lyssna på musik har ändå varit en av de stora sakerna i mitt liv i fyrtio år. Man skulle kunna tycka att det blev tröttsamt efter ett tag. Men icke så. Och när man sitter och matar platta efter platta smyger det sig fram en och annan som är oväntat bra.
En skiva som fick mig att stanna upp är Little Amber Bottles med Detoritbandet Blanche. Gotisk indiecountry kallar Allmusic.com deras inriktning.
På Youtube hittade jag denna viddis från deraas första skiva, If We Can’t Trust the Doctors.

Bra titel för övrigt, If We Can’t Trust the Doctors. Läkare vill man ju kunna lita på. De ska rota i ens kropp om man är sjuk. Det är inget som vilken planta som helst kan eller ska ge sig på. Ingen kilar över till grannen med förskäraren i handen och ber om en blindtarmsoperation när det börjar värka och bulta i kistan. Läkare måste kunna sitt jobb och de ska vara koncentrerade på sin uppgift.
Tänkte för övrigt just på de här sakerna när jag som vanligt kollade Grey’s Anatomy igår kväll. Besynnerligt nog följer jag den serien slaviskt. Det är inget jag är stolt över, men så är det. Läkarna i Grey’s litar jag dock inte på. De verkar ha så fullt upp med alla sina interna kärleksrelationer så det där med hjärntumörer, cancer, fotsvamp eller vad de nu ska bota kommer alltid i andra hand. Fast det var fint när Izzie donerade benmärg till sin bortadopterade dotter som hon inte sett sedan lilltjejen var bäbis.
Nä, man kanske skulle ta tag i den där adminstrationen trots allt. Eller lyssna på sataniska metalbandet Nifelheims nya, Envoy Of Lucifer? Administration vs satanisk metal…vojne, vojne – alla dessa val.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: