Archive for juni, 2008

Hello, Hooray!

juni 30, 2008

Pust och pes. Telefonen har gått varm idag. Mailboxen har hoppat stundtals. Jag trodde att folk var på semester redan. Så inte tydligen. Det känns bra. 

Nog för att jag fattar att det är lite spektakulärt att avsluta ett jobb efter så lång tid. Men inte trodde jag att det skulle väcka så mycket reaktioner.

Några av kommentarerna på Resumé-artikeln är dessutom högst underhållande.

Självklart är allt detta trevligt. Så jag får tacka alla som engagerat sig, privat eller på annat vis.

Nu ska jag kila iväg och äta middag med hustrun. Hon vill fira lite. Gulligt, eller hur?

Vi avslutar denna händelserika dag med min gamla barndomsidol, Alice Cooper.

Hello, Hooray! Vad mer kan man säga?

Dagens vits!

juni 30, 2008

Q: What’s the difference between a rock guitarist and a jazz guitarist?

A: A rock guitarist gets to play three chords in front of thousands of people.

Den tycker jag är lite festlig.

 

Tack och hej Svenska Dagbladet

juni 30, 2008

 

En epok är över. Efter lite mer än 24 år slutar jag att skriva i Svenska Dagbladet. Det är dags att gå vidare och göra nya saker tillsammans med nya människor.

Anledningen till att jag avslutar samarbetet grundar sig i de senaste sex månadernas diskussioner jag har haft med Svenska Dagbladets ledning om förnyat frilanskontrakt. I dessa diskussioner har vi inte nått en lösning som jag tycker är bra, vare sig ekonomiskt eller till sitt innehåll.

Naturligtvis är det tråkigt att den här situationen har uppstått. Under våren har jag tvingats inse att Svenska Dagbladet blivit en allt mer byråkratisk och en allt mindre kreativt bejakande arbetsplats, en faktor som också bidragit till mitt beslut.

Samtidigt har jag också lockats av att få mer tid till att arbeta med musik och film i andra sammanhang. Jag har helt enkelt fått mersmak av det arbete jag gjort i olika konstellationer inom radio, TV, magasin och förlag. Närmast på agendan står några bokprojekt och därefter hoppas jag förverkliga några andra idéer jag burit på under en tid. Jag fortsätter också att driva min blogg, Klubb Harmoni. https://klubbharmoni.wordpress.com/

här skriver Resumé om det hela.

 

 

 

 

Kyuss knackar på och säger hej

juni 27, 2008

Ibland glömmer jag nästan bort hur bra Queens of the Stone Age-mannen, Josh Hommes, gamla band Kyuss var. Men plötsligt bara så där knackar Kyuss på minnet och säger hej.

Som nu. Sitter och väntar på min kompis Andy. Vi ska nog ut och äta en bit.

Frugan har minitjejmiddag med kompisen Lina. Jag känner mig överflödig.

Vid sådana tillfällen är det skönt att Kyuss knackar på.

 

 

LL Cool J is hard as hell!

juni 25, 2008

Veteranrapparen, LL Cool J, släpper nya skivan Exit 13 i början av augusti.

Redan nu kan man checka nya låten Rockin’ with the G.O.A.T ( förkortningen står för greatest of all time).

Kul att mannen håller sig kvar. 

Han var en av de första hihopstjärnorna jag såg live (på Ritz tillsammans med Public Enemy) och han är en av de trevligaste rapparna jag intervjuat. Dessutom kom han i tid till intervjun. Alla som kan något om hiphop vet att ingen i genren är i tid till någonting någonsin. Bless him!

Lyssna på lite retro-LL i boxen!

 

 

 

 

 

Robyn hos David Letterman

juni 25, 2008

Håller på och går igenom gamla mail igen. Läser man dem inte direkt har de en tendens att samlas på hög. 

Hursom så hittade jag den här länken från början av maj.

Robyn gästar David Letterman.

Hon är lika skållhet här som hon var på Hultsfredsfestivalen häromveckan.

 

Lily Allen vs. BNP

juni 23, 2008

Den senaste tiden har nyhetsrapporteringen om Lily Allen mest handlat om att hon solat topless och att hon krökat till på diverse fester. Antagligen är det mer spännande än att Allen, som slog igenom stort med skivan Alright Still 2006, jobbar på att få klart skiva nummer två.

Nu har Lily lackat ur på BNP, British National Party, och alla deras nationalistiska och högerextrema kompisar runt om i världen. Låten heter Guess Who Batman? och i texten skräder hon inte orden direkt.

”Look inside your tiny mind, then look a bit harder/’Cos we’re so uninspired, so sick and tired of all the hatred you harbour/So you say it’s not OK to be gay, well I think you’re just evil/You’re just some racist who can’t tie my laces, your point of view is medieval/Fuck you, fuck you very much/’Cos we hate what you do and we hate your whole crew, so please don’t stay in touch.”

Guess Who Batman? kan man höra på Lily Allens Myspace. Ja, det verkar inte som hela låten är på plats men stora delar av den finns där. Dessutom kan man också lyssna på I Could Say och I Don’t Know. Alla tre låtarna lär vara aktuella för hennes kommande platta.

 

 

 

MGMT

juni 23, 2008

På onsdag spelar MGMT på Acceleratorfestivalen. Jag minns att jag planerade att skriva om deras fantastiska skiva, Oracular Spectacular, när den kom ut i USA i januari. Fast då visade det sig att den svenska releasen inte skulle ske förrän i april. Sedan glömde jag bort det hela.

Det var dumt.

Ben Goldwasser och Andrew VanWyngarden, duon som utgör MGMT, är två begåvade rackare. Musiken är lika mycket skruvad pop som electronica.

Visst låter de kul?

Kolla MGMTs Myspace för mer godis.

Sex and The City

juni 21, 2008

Nej, jag har inte sett filmen. Tveksamt om jag ens kommer att göra det innan den kommer på DVD så man kan snabbspola bort all skofetischism och Manolo Blahnik-gegg.

Däremot minns jag en kväll på Sheraton med Chris Noth (Mr Big). Min vän Virtanen och jag var ute och slarvade. Han visste på något vis att Noth var i stan. Vi insåg att lite stargazing var modellen så vips var vi på hotellet. Och vips hängde vi med Mr Big. 

Soft kille. Han gillar sin visky. 

Många skådisar kan vara lite uptight, lite självcentrerade. Så även Chris Noth. Men några centiliter senare så babblar vi som om det inte fanns en morgondag. 

Efter en kort stund tappar Noth koncentrationen. Fagra damer i baren lockar. Fair enough.

För övrigt lyssnar vi på Mates Of State idag.

Midsommar & AC/DC

juni 19, 2008

Så där ja. 

Midsommarmaten är inhandlad. Färskpotatisen som ska bli till en fransk potatissallad. Allt till den grekiska salladen finns på plats, nästan. Frugan ska plocka upp några gröna paprikor på vägen hem från jobbet. Lite olika korvar, kött och sådant som ska slängas på grillen ligger i kylen. Någon hylla nedanför finns det öl. I frysen kallnar vodkan.

Det blir bara en liten sammankomst på en god väns innergård. Midsommar i Stockholm är nämligen något unikt. Staden är helt folktom. Ofta har vi själva fixat middag för de vilsna själar som inte försvunnit ut i skärgården eller var nu folk åker en helg som denna. Och det är så lugnt, så lugnt överallt. 

En morgon, för några år sedan, fick vi i festsällskapet för oss att vi skulle ge oss ut på stan och se oss omkring. Det var som att någon smällt av den där neutronbomben det snackades om förr. På Kungsgatan, mellan Sveavägen och Birger Jarlsgatan, fanns det inga bilar och inte en enda människa. Inte en enda. I Hulmegården var det likadant. Tomt.

Det var en sällsam upplevelse. Alla de platser som alla andra dagar under året, oavsett tidpunkt på dygnet, kryllar av folk var nu bara till för oss.

Nä, dags att sätta igång med potatissalladen. Den blir ju så mycket godare om den får stå ett dygn och mogna.

Och tro det eller ej, men man gör en mycket bättre potatissallad om man lyssnar på AC/DC och Back in Black samtidigt.