Dr. Feelgood!
Dessa brittiska, amfetaminintensiva pubrockare har en egen plats i mitt hjärta. Expressens Mats Olsson brukade hylla dem sönder och samman. Det gjorde han rätt i.
1974-75 var bandet helt makalöst.
Gitarristen, Wilko Johnson, var esset i leken. Han hamrade på sin svarta Fender Telecaster som om det gällde livet. Dessutom ratade han plektrum. Fingrarna måste blöda.
Well `ard!
Här hittade en liten Halmstadpojke namnet till sitt band
Några år senare.
Klubb Harmoni 
juli 14, 2008 kl. 10:03 f m
Pubrock: i ingenmanslandet mellan glam och hårdrock, skrällrock i väntan på punken.
En vit fläck på min karta. Men mindre så efter dessa länkar.
augusti 8, 2008 kl. 4:23 e m
Tjena, det är ju en telecaster han har! 😛
augusti 8, 2008 kl. 6:00 e m
Usch, det där smärtade.
Får väl skylla på att jag var lite glad i hatten när blogginlägget skrevs.
Jag har en likadan gitarr själv här hemma så jag borde verkligen ha koll på tele vs. strata.
Ja, ja…tack för uppmärksamheten och kommentaren.
Nu är det ändrat.