Max Andersson – One Hundred Years

december 12, 2008

Av någon oklar anledning kom jag att tänka på genialiska serietecknaren Max Andersson animerade film till The Cures deppepos One Hundred Years.

För er som inte riktigt har koll på The Cure kan jag berätta att låten är från plattan Pornography (1982), en skiva som tog depprocken till nya, mörksvarta bråddjup. Öppningsraden i One Hundred Years lyder ”It doesn’t matter if we all die”, sedan blir det värre. Två år senare gjorde Max Andersson den här mycket passande filmen. Max är för övrigt en av landets bästa i seriesvängen. Kolla hans hemsa!

Popquizz

december 12, 2008

Duh! Hamnade på popquizz på Pet Sounds Bar med vännen Virtanen. Hustrun och kompisen Jonas Nichols ingick också i laget. Vi kom på 15:e plats. 15:e!

Jag är verkligen ingen klippa i den typen av sammanhang. Jo, jag kan skitmycket om musik. Men all den där infon som trängs i skallen har en tendens att inte trilla fram på beställning. Inte snabbt nog i alla fall. 

Men det var ändå trevligt. Riktigt roligt faktiskt.

Frågar ni mig så är det nog trots allt viktigare att ha roligt än att vinna.

Att kunna skriva in ”vinnare av popquizz” i CV:et blir dessutom lite mer nördigt än vad jag skulle känna mig helt bekväm med.

Vinterkräksjukan, Skepticism och Coldplay

december 9, 2008

I lördags kväll var vi hemma hos vännen  Virtanen där det var releasfest för hans ”gör-för-helvete-inte-så-här-bok”, Kraschad. För den som misat det så handlar allt om Virtanens irrfärder i börsträsket. Det slutade inte lyckligt.

På festen var det mycket folk och det var mycket trevligt.

Träffade bland annat min gamla SvD-chef från förr, Anders Sundin. Det är en bra karl det.

dsc01302

På nattkröken, efter hemkomst, drabbades hustrun av något vi misstänker kan ha varit vinterkräksjuka. Alla känner till hur  sådant funkar så jag skippar detaljerna. Men jag har läst mig till infon att detta smittar fint innan det hela bryter ut. Och med tanke på hur mycket folk det var hemma hos Virtanen, samt hur trångt det var, så kan man fundera över om det varit spyfest i halva media-Sverige de senaste dagarna. Personligen har jag dock undsluppit det hela.

Nåväl, nog om detta. Just nu sitter jag och funderar över min  årsbästalista. Otaktiskt nog fick jag för mig att tömma över hela mitt iTunesbibliotek på en extern hårddisk igår. Datorn började bli väl full. Sedan kom jag på att det kanske kunde vara kul att göra en lista. 

Mina listor går inte så mycket ut på rangordning som på vad som spelats mest under året. Hade jag inte tömt iTunes kunde jag fått god vägledning där. Nu måste jag tänka istället (hilfe!).

Platsar t ex finska funeraldoombandet Skeptecism och deras senaste, Alloy?

(Detta är en gammal låt med Skeptecism, men de är inte bandet som ändrar sig så mycket vilket gör att man kan exemplifiera med denna pigga dänga ändå.)

Ja, ja – det lär visa sig vad som kommer med. Men jag har redan noterat att det blivit ovanligt lite metal under 2008 för min del.

En helt annan grej, jag anklagar visst, underförstått, Coldplays fans för att vara suputer i Nyheter24 idag. Hi, hi, hi – det skulle inte Chris Martin gilla. Han är väl vegan, helnykterist och torr så det dammar om honom?

Bushwick Bill – Ever So Clear

december 5, 2008

Lily Allen i all ära. Ibland funkar bara klassikerna.

Kolla Bushwick Bill, en av de mer speciella rapparna ever.

Nu för tiden är han tydligen kristen och tar det lite lugnare. Lyssnar man på texten här var det nog en god idé att han stillade sig en smula. Den kristna biten vet jag dock inte riktigt om den var nödvändig.

Lily Allen – The Fear

december 5, 2008

Grytan är klar. Brödet likaså. Min pörkölt smakar excellent. Ciabattan lämnar däremot en del att önska. Körde degen i matberedare för första gången. Det var uppenbart ett misstag. Tidigare har jag mixat med handvisp och degkrokar. Fråga mig inte vad skillnaden är, bakning är fortfarande ett mysterium för mig, men handvisp och degkrokar ger bättre resultat. Brödet blir liksom fluffigare. Sedan mjölade jag visst inte plåten tillräckligt. Några ciabatta satt som berget.

Nu, två smarriga koppar extraspetsad glögg senare, laddar jag nu för vännerna Pyl och Virtanens klubb Julia. 

Bland annat lyssnar jag på Lily Allen:

Ciabatta

december 5, 2008

Innan jag drog igång med min pörkölt satte jag en ciabttadeg, färskt bröd till grytan är finfina grejer. Bakning är egentligen inte min starka sida, men den här ciabattavarianten har jag lyckats hyfsat med.

Receptet är inte mitt, det hittade jag på nätet någonstans så den som la upp det ursprungligen förtjänar ett tack.

Ingredienser 8-10 st:

25 g jäst

5 dl kallt vatten

1 msk salt

1 tsk strösocker

3 dl rågsikt

ca 11 dl vetemjöl

1 msk olivolja

 

Så här gör du:

Smula jästen i en bunke och häll i vattnet samt salt och socker. 

Rör om och tillsätt rågsiktsmjölet. 

Häll i det mesta av vetemjölet, degen ska vara ganska lös. 

Arbeta degen 7-8 minuter, gärna med elvispens degkrokar eller i köksmaskin. 

Klappa in olivolja lätt i degen och platta ut lagom så att den ryms att jäsa direkt på plåt.

Täck med en handduk och låt jäsa i 2 timmar. 

Platta ut degen lite mer med mjölad hand och skär den i 8-10 portionsbitar. 

Värm ugnen till 200 grader. 

Låt jäsa i 30 minuter.

Grädda bröden cirka 25 minuter

En grej som jag brukar göra som inte står med här är att ta spraya vatten med en blomdusch över brödet. Först innan det åker in i ugnen, sedan ett par gånger till innan det är klart. På så vis får man en krispigare yta.

När ciabattan är klar ska den kallna på ugnsgaller på diskbänken (eller liknande avställningsyta) annars blir brödet lite segt i botten.

Pörkölt

december 5, 2008

Dagens gryta heter pörkölt!

Om jag fattat saken rätt är pörkölt en av de vanligaste rätterna man kan hitta på ett ungerskt matbord, minst lika vanlig som gulyás.  Pörkölt är emellertid enklare och inte så sopplik och innehåller i stor sett bara kött, paprika och någon tomat. Det som serveras som ungersk gulasch i Sverige är ofta en mix av pörkölt och gulyás. 

Men låt oss nu inte trilla in på sidospår. Just nu doftar det makalöst gott från köket. Min pörkölt kokar för fullt. Den är förvisso inte helt enligt de hårda ungerska reglerna, men nästan.

Här är ett recept för fyra pers:

8 hg benfri märgpipa eller högrev

2 gula lökar

2 vitlöksklyftor

2 paprikor, en del ungerska recept säger grön paprika medan andra säger röd (jag tog en av varje)

1 tomat

1 matsked paprikapulver

salt, nymald svartpeppar, kummin, mejram

Grovhacka lök och vitlök

Skär köttet i kuber ca 1 cm

Hacka paprikan i ungefär lika stora bitar

Gör detsamma med tomaten

Fräs lök och vitlök i olja tills den är gyllenbrun

Skicka i köttet och fräs det tills det har lite stekyta

Pudra med paprikapulver, låt det fräsa en liten stund till

Kör i paprikan och kryddorna

Fyll upp med vatten så att det står ca en cm ovanför köttet

Koka till köttet är mört

 

Man får så klart kolla av grytan ibland så att vattnet inte kokar bort innan köttet är mört, men det fattar väl alla?

I Ungern serveras den här grytan med galuska, en slags ungersk pasta, men det funkar lika bra med någon vanlig pastavariant som gnocci eller fusilli. Eller så kan ha kokt poptatis eller ett gott bröd till. En sak man inte ska glömma är att ha en skvätt gräddfil ovanpå alltsammans.

The return of Swedish Fish

december 5, 2008

Så nu har även Resumé upptäckt de roliga reklamfilmerna från Swedish Fish. Och hos Resumé kan man se flera av filmerna. Kolla här.

Swedish Fish

december 4, 2008

Så här kan man också sälja godis. 

Det finns ytterligare ett par festliga videofilmer, bland annat en där man förbjuds ät en grillad katt mellan sandwichbröd men den kan jag inte hitta just nu.

Allt handlar alltså om gelefiskar. Swedish Fish är det amerikanska namnet på detta svenska godis.

Lite udda, men rätt så festligt.

kittensandwich720

Här finns det mer skoj kopplat till kampanjen.

Swedish Fish – a friend you can eat!

Britney Spears – Circus

december 3, 2008

518ert6l1sl_ss500_

Betyg: banana-128x128banana-128x128

En sak vill jag slå fast omedelbums, Britney Spears har aldrig varit någon stor och originell artist, än mindre en stor och originell sångerska. Den huvudsakliga anledningen till att hon överhuvudtaget blivit stjärna är utseende och utstrålning. Visst hon kan sjunga hyfsat och hon är hyfsad på att ta koreografi. Men det finns oerhört mycket bättre vokalister och dansare i världen som inte är stjärnor, som inte är Britney Spears.

En annan fördel Britney har haft är tillgången till några av världens mest framgångsrika låtskrivare och producenter de senaste tio åren. Max Martin är bara en av dem. Visst har en man som han haft lika mycket nytta av Britney, men det var länge sedan han enbart behövde förlita sig på henne för brödfödan om man så säger. Fröken Spears står inte lika fri.

Det märker man tydligt på Circus. Här bidrar Martin med småsnuskiga, ettrigt efterhängsna och stompiga popdansdängan If U Seek Amy som är en av plattans mest effektiva spår. 

En grej som man gärna glömmer när Britney Spears musik ska analyseras är just effektiviteten. Är inte låtarna effektiva har de ingen chans. Detta är bruksmusik. Inget här är skapat för att utveckla någon genre, bli stilbildande eller liknande. Det hela ska bara funka så slagkraftigt som möjligt. Att låtar som …Baby One More Time har blivit moderna klassiker är en annan sak totalt. Musik som är originell på riktigt och verkligen för konstarten framåt blir sällan hits över huvud taget. De är helt enkelt för avancerade för gemene man.

Britney Spears är aldrig avancerad. Circus ger oss åter de söta balladerna som saknades på förra skivan, Blackout. Danspopen från den skivan är dock kvar, om än inte lika hårt slående. Det vill säga, den är inte lika effektiv.

Första singeln från Circus, Womanizer, blev sågad. Det är en sjukt irriterande låt. Men den sätter sig. Inte ens jag som verkligen får spader på Womanizer kommer undan. Plötsligt nynnar jag på den oavsett vad jag vill. Effektiv.

Unusal You, proddad av Blodshy & Avant, är ovanligt smart för att finnas på en Britney-skiva. Därför sticker den ut. Effektiv.

Samma sak gäller Mmm Papi, låten är helt rubbad.  Texten är oerhört märklig. Ändå fastnar det hela. Effektivitet.

Resten av Circus ger oss en samling veka dängor. I Kill The Lights kan man hitta referenser till Spears stökiga privatliv, men vad hjälper det när musiken är trist?

Nej, effektivt ska det vara. Circus hittar inte så många rätt på den punkten. Kanske räcker det ändå för att hon ska få behålla det iskalla strålkastarljuset hon likt en mal dras till ännu för en stund?